fredag 26 mars 2010

Får inte fram

Rätt ofta får jag lust att uttrycka mig. Dela saker, berätta, bearbeta genom att formulera. En tanke, en känsla, en upplevelse. Eller en hel lång radda av allt möjligt, en historia. Men, när jag försöker så tycker jag att det blir fel, låter tråkigt, redan har sagts av miljoner personer före mig, inte finns de ord jag vill ha, inte är någon idé. Lite som kaffe, det luktar så fantastiskt gott när man öppnar förpackningen, det luktar fortfarande väldigt gott när man brygger det, men när man dricker det... Ja, då är det inte alls som det luktade.
Så, då struntar jag i att uttrycka mig. Jag hittar en låt istället som återspeglar min känsla eller min tanke. Jag känner mig bekräftad, nöjd, lättad. Någon annan har redan uttryckt ungefär det jag ville uttrycka, någon har redan skapat det, jag behöver inte försöka själv.

Men så är den där igen, lusten att uttrycka. Det växer och växer, det där som vill sägas, det blir till en ständigt återkommande oro. Det går att stilla den med en låt och sen en till och en till. Det är som medicin, det behövs mer och mer.

Egentligen är jag bara väldigt bekväm och väldigt bra på att krångla till. Jag värderar allt in i minsta detalj innan det ens har fått chans att ta form. Jag vill ändra på det. Jag ska försöka.