Saknad

Ibland fylls jag upp med förtvivlan
helt och hållet
inifrån och ut.
Förtvivlan istället för inälvor
förtvivlan istället för celler och organ.

Ibland blir allt bara tomt
ett stort hål där inne.
Ett tomrum där jag söker
men inte kan hitta någon eller något
som spelar någon roll.

Ibland kommer minnena jag inte vill ha kvar
Den sista jävla dagen
den sista stunden.
Och fastän jag söker och rotar runt
hittar jag ingenting varmt och mjukt
ingenting av allt det hos dig som fick mig att le.

Ibland tänker jag på askan
i en liten kartong
som jag inte kan förmå mig att hämta
fast det snart har gått ett halvår.
Jag tänker på den
och vill kräkas.

Ibland tänker jag att: - låt det hända en olycka
låt något gå fel.
Stäng av mig
eller låt mig bara sitta här bredvid och slippa medverka
i det som kallas livet.

Det är saknad jag känner
det är saknad jag har.
Den som fyller upp mig
tömmer mig
blockerar och passiviserar mig.

Så känns min saknad
så gör min saknad med mig.
Min Saknad efter dig.